Kan berätta hur och när jag och Emma träffades eftersom att jag inte har nå annat att komma med..

När jag och emma gick i lågstadiet så blev båda bjudna till min kusin Hildas lilla kalas..

Så började vi "bråka" av någon konstig anledning så jag stack hem (jag och Hilda bor i samma hus,vårt hus består av två lägenheter,min å hennes) Men iaf,efter ett tag kollade jag ut och såg att lilla Emma som dock är äldre än mig haha menmen,såg att hon stod helt ensam,så jag gick ut och frågade vad hon hänt å hon berättade ju sen Stod vi och grillade marshmallows..

Men vänskapen räckte inte så långt att vi började träffas å umgås vikket va/är lite synd..

Men ven vi sa ju hej när vi träffades på stan å så! Sen när vi blev äldre slutade vi hälsa på varandra när vi träffades men.. Men nu har vi börja få upp kontakten rejält och så vikket jag tycker är sjukt kuligt an so on!(:

Hade tänkt ta upp en till sak innan jag tackar för mig. Ni som kommenterar.. Ni kan inte ha så mycket till liv..

Att ni ens ids gå in på hennes blogg och söka fel? Kan ni inte kolla efter allt bra som finns? Och kom inte å säg att de inte finns någonting bra med Emma!,De finns mycket bra med henne!

Emma har faktiskt också känslor,hon är en stark person så mycket vet jag,men bara för att hon är det så kan hon faktiskt också såras. Försök att sätta er i Emmas sits när ni skriver era kommentarer.. Hur skulle ni tycka och känna om de skulle va ni som får elaka kommentarer dagligen? Tror inte att ni skulle tycka att de är så kul..

Man kan säga att man inte tar åt sig ett skit,att man inte bryr sig eller att de gör någonting,men djupt där inom en såras man bit för bit,en dag klarar man inte av att inte ta åt sig av all skit folk kastar på en.. Jag har varit med om samma grej som Emma,jag ignorerar kommentarerna and so on,men förra sommaren och hösten blev jag så krossad av alla elaka kommentarer,jag kunde inte berätta för någon om de som gjorde ondast,berättade bara åt mina bästa vänner när donm skrivit-Hora,äckel,ful,omogen and so on..Men de som sårade mest kunde jag inte berätta åt någon,de ältade jag inom mig i ensam het,de va nog de som krossade mig mest... Någongång kommer man bli sårad.. När någon skriver om ens svaga punkt..

men nu hade jag väll ingenting mer att säga!

En bild på söötisen(':♥

En bild på mig..

Ni kan ju checka min blogg -->häär<--